Innan jag dör av Jenny Downham
Har börjat läsa den boken. Den är väldigt bra skriven (eller så tycker jag bara det efter att ha läst Twilight (då blir ju allt bra) men jag tror faktiskt att Innan jag dör är bra på riktigt). Handlingen rör sig om en flicka, Tessa, hon är 16 år och döende av leukemi.
Det är nog inte alltför bra för funderande och dagdrömmande människor som jag att läsa sådana böcker. Ta vara på livet och sådant...
Det får mig att tänka på att vi lever våra jävla liv. Om och om igen i någon slags idiotisk cirkel. Människor behöver struktur och trivs i sina cirklar av liv. Det gör ju jag också. Då jag har ledigt förvandlas jag till en sängliggande idiot och mitt liv förvandlas till en upprepande meningslöshet. Det känns i alla fall hyfsat meningsfullt med skolan och musiken och träningen och kompisar.
Vad är att leva då?
Lever vi bara då vi vet att vår tid här på jorden sakta (eller fort) sipprar undan från våra händer? Då vi inser att vi har slösat bort våra tämligen meningslösa liv på att sova, klaga (som jag gör nu), äta, känna oss tjocka, sitta vid datorn eller framför TV:n etc... Istället finns det massor med saker kvar att upptäcka! Om jag skulle dö nu, eller snart, så skulle det vara så mycket kvar som jag vill uppleva.
Fast egentligen är det också meningslöst. Det fyller väl inget syfte att uppleva äkta kärlek och festa, tågluffa och sådant skit...
När jag kollar ut genom fönstret ser jag människor som går förbi, någon kliver in i sin bil utanför pizzaaffären och en tant powerwalkar med stavar. Ingen av dem vet att deras siffror är uppe. Svävar ovanför deras huvuden med en hotande tyngd som de inte verkar känna av.
Mitt rum är ett totalt kaos. Har tänkt att städa ett tag nu, men jag skjuter upp det hela tiden.
Klockan tickar hela tiden. Medan jag skriver det här inlägget hade jag kunnat göra något annat. Om alla försökte ändra världen istället för att göra sådana meningslösa saker som att gå med stavar och pilla navellud så skulle det väl deffo ha funkat...
Inte för att jag är någon Miss World fantast, ba oooh, world peace, my ass. Det mesta hon någonsin tänkt på är väl sitt utseende, vad hon ätit och blabla.
Allting är samtidigt överskattat och underskattat.
En del av mig vill rycka till mig och springa ut och umgås med folk och LEVA, medan en annan del av mig (som just nu är lite större en den livsglada (jullovets fel)) vill bara lägga mig under täcket och ge upp.
Ville bara skriva av mig lite. Jag är inte emo.
Det är nog inte alltför bra för funderande och dagdrömmande människor som jag att läsa sådana böcker. Ta vara på livet och sådant...
Det får mig att tänka på att vi lever våra jävla liv. Om och om igen i någon slags idiotisk cirkel. Människor behöver struktur och trivs i sina cirklar av liv. Det gör ju jag också. Då jag har ledigt förvandlas jag till en sängliggande idiot och mitt liv förvandlas till en upprepande meningslöshet. Det känns i alla fall hyfsat meningsfullt med skolan och musiken och träningen och kompisar.
Vad är att leva då?
Lever vi bara då vi vet att vår tid här på jorden sakta (eller fort) sipprar undan från våra händer? Då vi inser att vi har slösat bort våra tämligen meningslösa liv på att sova, klaga (som jag gör nu), äta, känna oss tjocka, sitta vid datorn eller framför TV:n etc... Istället finns det massor med saker kvar att upptäcka! Om jag skulle dö nu, eller snart, så skulle det vara så mycket kvar som jag vill uppleva.
Fast egentligen är det också meningslöst. Det fyller väl inget syfte att uppleva äkta kärlek och festa, tågluffa och sådant skit...
När jag kollar ut genom fönstret ser jag människor som går förbi, någon kliver in i sin bil utanför pizzaaffären och en tant powerwalkar med stavar. Ingen av dem vet att deras siffror är uppe. Svävar ovanför deras huvuden med en hotande tyngd som de inte verkar känna av.
Mitt rum är ett totalt kaos. Har tänkt att städa ett tag nu, men jag skjuter upp det hela tiden.
Klockan tickar hela tiden. Medan jag skriver det här inlägget hade jag kunnat göra något annat. Om alla försökte ändra världen istället för att göra sådana meningslösa saker som att gå med stavar och pilla navellud så skulle det väl deffo ha funkat...
Inte för att jag är någon Miss World fantast, ba oooh, world peace, my ass. Det mesta hon någonsin tänkt på är väl sitt utseende, vad hon ätit och blabla.
Allting är samtidigt överskattat och underskattat.
En del av mig vill rycka till mig och springa ut och umgås med folk och LEVA, medan en annan del av mig (som just nu är lite större en den livsglada (jullovets fel)) vill bara lägga mig under täcket och ge upp.
Ville bara skriva av mig lite. Jag är inte emo.
Kommentarer
Postat av: Emma
Är det den när hon tar droger och det. Eller alltså när hon gör en lista med saker hon ska göra innan hon dör. Den skulle jag ju låna av Hanna L. Hm, anyways är den bra?
Postat av: hanna
yes it's good. and it's that one.
Trackback
