Hemmasara

Som en sann databeroende tönt har jag kravlat mig upp ur sängen. Blir så sjukt rastlöst. Har kastat mig av och an ett tag. Sen frestade vetenskapen om att datorn stod orörd på mitt skrivbord... Så här är jag, sitter och kisar och försöker ignorera illamående och nålarna genom mitt huvud. Det här var en värre migränsläng än vad jag trodde och har bara tagit två magnecyl, mamma skulle komma hit med riktig medecin, men det verkar som att hon har dissat mig.
Aja, ser iaf inte längre monster när jag blundar och tårarna torkade för längesedan. Tror inte att jag kommer kunna läsa NK:n klart dock... Nä nu måste jag stänga av, kan inte fokusera blicken längre.

Fan vad gnälligt det här lät, tror jag. Hatar mig själv lite för det.

Puss världen!