Hemmasara

Den rosa soffan

som tillhör oss

den fula soffan

där vi en gång satt

men det var länge sen

kanterna är slitna

tyget luktar damm

Blodet som flöt

igenom våra ådror

har kallnat

stelnat

och lagts att vila

Inget återstår

bara den fula

gamla

rosa soffan

och dess minnen

Innan den bränns

förstörs

försvinner

och inget

finns kvar

att berätta

Jag är tillbaka. Eller inte, eftersom jag egentligen inte har skrivit någonting på den här bloggen. Men jag har inte haft tillgång till dator så då fick det bli så.

Jag har varit på språkresa i England i tre veckor och värdfamiljen hade visserligen en dator men det var inte läge att fråga om man fick använda den precis. Jag skulle ha kunnat gå till biblioteket i Ryde (£1.20 för en halvtimme), men jag hade inte riktigt tid, även fast det var hyfsat billigt. Jag ska nog lägga upp lite bilder från resan, men jag glömde att ta med mig både USB-kabel och mobilen till datorn. Och det är så långt att gå tillbaka och hämta dem... Just det, jag var på Isle of Wight för den som är intresserad. Tror inte att det är så många men rätt ska vara rätt.

Just nu befinner jag mig i en liten by utanför Storuman, dit det bar av efter knappt två dagar hemma i Sverige. Hann bara träffa Hanna och min kompis Fanny som hastigast innan jag var tvungen att fara hit. Vad gör man då i en sådan håla? Jo det kan jag berätta. Den senaste veckan har jag sysselsatt mig med att sova, gå på skogspromenader med mina mostrar, bada i sjön och i badtunna, åka båt, fika, lyssna på podcasts och äta glass (glassbilen kom igår). Tyvärr är det ganska dåligt väder, men solen skiner oftast, även om det är ganska kallt. Temperaturen ligger just nu på ca 17 grader C. Idag är det vindstilla också och sjön ligger blank. Det är trevligt.

Mina morföräldrars alla barn och barnbarn är här nästan allihopa, och de är en ganska rolig bunt människor, så det är nästan aldrig en tråkig stund här. Och det är kul. Annars hade det varit tråkigt.

Nä nu ska jag gå och ta en glass till. Vi far hem på torsdag så då uppdaterar jag kanske med lite intressanta saker från min resedagbok från England.

Bye

Just det. Stackars Filip som fick stå ut med Saras flumtortyr. Det påminde mig om att jag har en hel del (okej då, två) väldigt intressanta msn-konversationer mellan mig och Hanna, speciellt Hanna, som jag kanske lägger upp när jag kommer hem. Vi får väl se.

Jag skulle kunna klättra uppför Eiffeltornet

Hoppas att inte falla ner

Hoppas att nå toppen

Hoppas att nå dig

Jag skulle kunna klättra uppför Eiffeltornet

Alltid se framåt, alltid uppåt

Klättra upp, bort från botten

Tror att jag såg dig

Om jag klättrar uppför Eiffeltornet

Ser jag mig inte om

Släpp taget om min fot, dra mig inte ner

Jag måste upp

Jag skulle kunna klättra uppför Eiffeltornet

Ifall det skulle behövas

Är alltid med dig

Svik mig inte så här

Jag skulle kunna klättra uppför Eiffeltornet

Om du skulle hoppa

Du får inte hoppa

Jag vet att jag kan rädda dig

- av Hanna 6/7 -08

Cooooooooolt va?!?!
Filmen kommer säkert att suga, men man hoppas att den blir bra ändå!!

http://www.stepheniemeyer.com/twilight_movie.html

Funny story: on April first, I got to watch as they shot Bella's first scene in the hospital (after the above mentioned van careened into her) with Charlie (Billy Burke) and Carlisle (Peter Facinelli). Between takes, Peter came back to the monitors where I was hanging out with Nikki Reed (Rosalie), and producers Greg Mooradian and Gillian Bohrer. Nikki and I were talking about how Kellan Lutz (Emmett) kept eating during the Cullen's cafeteria scenes (Kellan is always hungry) and how the editors would have to cut around that. Greg asked the question many of you have asked: what happens to food eaten by a vampire? (He referenced the infamous bite of pizza Edward takes in the book.) I explained the icky truth-they eventually have to cough it back up. Peter was listening to all of this very quietly, and then he and I had the following conversation (I'm paraphrasing, because I don't have a vampire's perfect recall):

PETER: So vampires would never eat food, unless they are trying to fool humans? They would never eat at home?

ME: No, of course not.

PETER: Huh.

ME: Why do you ask?

PETER: Well...when we were filming one of the scenes in the Cullen house, Esme brought me a bowl of Raisin Bran. I was eating it through the whole scene. I don't think they could cut around it, because I was chewing through some of my lines... I guess that wouldn't make a ton of sense for Carlisle to do, though, would it?

ME: (slightly panicky) Er, no. It really wouldn't.

PETER: Oh, well.

ME:

PETER: And also, April Fool's.

(The part I can't convey here is how convincing he was. Peter is, after all, an excellent actor. He got Kristen/Bella at dinner, too, so I wasn't the only one.)

Det här receptet hittade jag, såsom många andra av mina recept, på http://www.dagensmuffin.se Där kallas detta recept Riktigt smarriga bärmuffins då, men jag tänker bara på Emmeli när jag bakar dessa, för hon blev lite galen i dem första gången och jag fattade inte att de här muffinsarna kunde göra succé. Hihi!

Normalstora formar ca 12 portioner, eller ca 6 portioner i stora formar.

INGREDIENSER

2 ägg

2 dl socker

3 ½ dl vetemjöl
1 ½ tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
1 dl yoghurt/fil/mjölk
½ - 1 dl flytande margarin/drygt 100 g smält smör
½ dl kokosflingor
1 ½ dl blåbär, björnbär, hallon eller något annat

Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt sedan vetemjöl, vaniljsocker och bakpulver. Blanda med en slev.

Tillsätt yoghurt/fil/mjölk och margarin/smör. Blanda.

Tillsätt kokosflingor och bär och vänd ned detta i smeten.

Portionera i formar och grädda mitt i ugnen i 225°C ca 15 min. Om du har använt stora muffinsformar tar det förstås längre tid, kolla med en trästicka. Det är helt okej ifall de är liiite smetiga i mitten.

Tips!
Testa att använda smaksattyoghurt t ex (min favorit) "smultron/jordgubb" för att göra det ännu godare!
En gång använde jag grekisk yoghurt, den var ganska tjock och degen blev hård, då fick jag späda ut den med mjölk, så det är bara att testa sig fram.