Tonårsvampyr det osar sex om

Amerikansk romantisk ungdomsthriller av Catherine Hardwicke med bl a Kristen Stewart, Robert Pattinson och Nikki Reed.

Den första boken i Stephenie Meyers ”Twilight”-serie har blivit film. Och även om hajpen är långt ifrån lika stor här som den är i USA, där hysterin kring denna liderliga vampyrsaga för ungdomar nästan har antagit Harry Potter-liknande proportioner, så är premiären efterlängtad och upphaussad även av svenska, och andra nordiska, fans.

”Twilight” börjar med att den vackra men lite eljest (LOL) tonårstjejen Bella flyttar från sin mamma i Arizona till sin pappa i den murriga, regniga lilla staden Forks i Washington. Bella har ställt in sig på en tillvaro i total tristess, men när hon träffar den stilige, likbleke och mystiske unge mannen Edward – som går i hennes skola men inte alls uppför sig som de andra eleverna – förändras allting.

Bella blir fascinerad, på gränsen till besatt, av Edward, men blir inte klok på honom, då han stöter bort henne i ena sekunden och vakar över henne som en skyddande ängel i den andra.

Inte förrän Bella börjar lägga ihop två och två – att Edward är snabb som en kobra, stark som en björn, kall som en fisk och ljusskygg som en fladdermus – går det upp för henne att killen är vampyr.

Och när det väl gör det är hon redan hopplöst förälskad. Inte ens det faktum att Edward pendlar mellan att vilja hångla upp henne och att vilja äta upp henne (OMG, precis vad jag sa ju, när jag läste baksidetexten) får henne att dra öronen åt sig, och de två inleder ett livsfarligt förhållande.

På det stora hela är det mycket som är snyggt i ”Twilight”. Inte minst vampyrerna – som osar av det sex det aldrig snackas om (eftersom detta är en ungdomsfilm (Och för att författaren är mormon.)). Soundtracket är stämningsfullt, miljöerna är vackra och kärlekshistorien är ovanligt köttig för att handla om tonåringar.

(Edward är visserligen född 1901, men har varit 17 år sedan 1918.)

På minussidan är att filmen är lite för lång, och att dialogen på vissa ställen är ungefär lika pinsam som anteckningar ur en tonårings dagbok.

Detta lär dock knappast hindra ”Twilight” från att dra in storkovan – och därmed sätta bollen i rullning för en ny stor, lukrativ filmfranchise (Let's hope not).

Ladda hem den från http://www.mugglenet.com

+ Jag hann med 8:an efter skolan.
- 8:an var seg och jag missade 5:an.

- Efter att jag gått till mammas jobb och pluggat spanska där tog jag bussen som gick en timme senare. På den satt min bror. När vi kom ut ur bussen kunde han inte hålla käften.
+ Jag tejpade över hans mun (och mössa) med någon sorts vit hockey-tejp.


Bildbeviset

- Muntligt spanskaprov. Jag, två tjejer till och en inspelningsapparat=vad som helst kan hända.

+ Det finns inget positivt med muntliga spanskaprov. Och verkligen inte med de muntliga prov som spelas in. Vi spelade in ungefär en kvart, men mer än hälften av det måste varit alldeles tyst eller fyllt med "sí" och "vale". Eller öh, kanske.

Hoppas att ni hade en bättre dag än jag idag,
Emma

1. Twilight är på SF:s startsida nu - men man kan fortfarande inte boka biljetter. Way to go, SF! NOT.
2. om man ska flyga till Nya Zealand från London åker man över Amerikat. Inte över Asien. Men om man ska till Australien åker man typ över Asien och Singapore/Bangkok eller nåt. Slutsats=it makes no sense.
3. det nästan makes sense om man tänker på att det tar 3 timmar (3 timmar!?!) att flyga mellan Aussieland och Kiwiland.
4. Slutligen, är det någon som vet skillnaden i flygtid mellan Stockholm-New York och Frankfurt-Orlando. Jag och pappa tror att skillnanden är marginell, men mamma tror att skillnaden är stor. Så om det är någon som vet, tveka inte att kontakta mig på [email protected].

Det var allt för denna söndag, nu ska jag försöka att plugga, men eftersom jag känner mig själv, vet jag att jag inte kommer att göra det... ;) Fast jag måste, jag har ett jäkla prueba oral på spanskan imorgon.


Vi ses!

EDIT: Attans också, jag stavade Nya Zeeland med den engelska stavningen. Det är helt pointless med olika sätt att stava det på när det är så jäkla lika. Så alltså, det ska vara Nya Zeeland. Fast vi säger bara Nya SE-land, medan de engelsktalande säger Nju SEA-land, som i sea alltså, så egentligen är det ju inte så konstigt. Men i alla fall ursäkta mitt ramblande.