Det pinsammaste?
Okej, låt oss tänka oss ett senario.
"Du har blivit bjuden på middag hos en kompis och har aldrig varit där förut. Kompisen frågar i förväg om det är någon specialkost eller nåt. Du svarar att du är vegetarian och kompisen säger att det ska säkert gå och ordnas, även om denne inte är van vid att laga vegetarisk kost.
Du har haft allergier och en mysko mage i hela ditt liv, så du lägger knappt märke till att frukosten måste tvingas i och att du får kväljningar av lunchen, fastän det är gott.
Du bryr dig inte. Tänker inte på att ditt humör verkar vara helt crap och lättirriterat. Du bryr dig inte om den konstigt gnagande känslan i magen eftersom att du antar att det är nervositet av italienaren som skriver till dig på MSN.
Okej, din kompis kommer och hämtar upp dig efter skolan, ni far hem till hennes lägenhet och hon håller redan på att laga mat. Hon har köpt sojafärs och håller på att laga en lasagne. Du tänker att illamåendet av doften av mat bara är att du inte är hungrig än.
Du glömmer genast bort det där med att inte vara hungrig när du smakar på maten. Du blir alldeles röd i ansiktet och det känns som att magen ska vändas ut och in och du vrider på dig obekvämt i stolen.
Du tar en liten till tugga av maten och sväljer den obekvämt. Du inser genast att om du tvingar i dig maten som på lunchen kommer den inte stanna kvar längre än en bråkdels sekund. Din kompis sneglar på dig och din knappt rörda mat och du ser att hon tänker "åh nej, det är inte gott". Du typ dör inombords av skam och kammar snabbt igenom alternativen i huvudet. Säga som det är och skrämma livet ur dem, eller påstå att det är äckligt, eller tvinga dig själv att äta och springa på deras toa.
Det verkade som att säga sanningen är det bästa alternativet. Så du säger "Alltså, det var supergott, och jag menar det. Men jag tror att jag håller på att få magsjuka eller nåt..." Du sneglar nervöst på dem. Din kompis stelnar lätt till och hennes sambo rycker till, stönar ogillande och muttrar något ohörbart.
"Toan är där..." säger din kompis och du nickar. Det känns jättehemskt för nu, för de är rädda att bli smittade (vem vill bli magsjuk?) och du har en känsla av att din kompis fortfarande undrar om du inte tyckte om maten. Så du ursäktar dig igen och säger att maten var god.
Du slipper spy och lyckas i alla fall dricka ett glas vatten.
Sen blir kvällen trevlig ändå, men whatever, det hade väl ändå varit bättre om du inte hade varit sjuk, eller hur?"
Fan vad pinigt!
/Hanna; mår bara illa av att skriva om det här. 
