Hemmasara

Morsning allihopa! Jaa... Sara (d Ä) gav mig en utmaning... SUCK. Jag tar väl den då, eftersom att jag inte ger mig vid sista ordet grejen, ger jag mig inte med det här. För tusan!

Egotrippning 1.
Musik och konsten är mitt liv! Måste ha något sätt att uttrycka mig kreativt! Om det är med min musik, mina noveller eller teckningar/målningar spelar ingen särskild roll. Nu har jag inte spelat fiol på några dagar (ojoj, jag som skulle öva varje dag nu...) och det kliar verkligen i fingrarna. Har inte heller målat på några dagar och drömt ångestdrömmar om hur min klass kom och använde mina tre fina penslar och förstörde dem och jag glömde dem där och... värsta ångest helt enkelt.
När jag spelar fiol och verkligen spelar med hela mitt hjärta är det som att musiken färgas och blir levande... och när jag målar hamnar jag i min egna lilla koncentrerade värld och håller på tills jag märker hur jäkla ont jag har i benen, till exempel. Om jag slutar måla då kliar det som sjutton i fingrarna och det känns som om något vill hoppa ut ur magen på mig eller nåt, som om något inom mig är rastlöst och vaknat till liv.
Och jag gillar också att laga mat och muffins, då får jag också stänga av allt annat lite och bara fokusera på den kreativa delen till hur jag ska få ihop allt och lalala. Det blir som också en bubbla.
Det där lät flummigt... Whatever.

Egotrippning 2.
Jag älskar barn och människor i allmänhet. Alla är så... FASCINERANDE! (Men inte på det sättet att jag vill skära ut folks hjärnor för att se hur de funkar som i Heroes.) Är inte heller helt galen i barn så att jag går runt och nyper diverse ungar på stan i kinderna, men jag tycker de är söta och vill lära dem saker och ta hand om dem. Jag vill ta hand om vuxna också, men de är ju definitivt inte ALLS lika söta och kan klara sig själva så det är fett ovärt. Och dessutom så är de inte särskilt öppna heller och släpper inte in en på samma sätt som barn, och då räknar jag tonåringar som vuxna också! Jag blir så less på att alla ska vara värsta mysterierna och fungera på sina egna lilla sätt och ingen låter mig ju komma in. Så det är frustrerande. Speciellt nu när det är en ny klass känns det tröttsamt... Fattar ju ingen alls.
I alla fall... Barn. Jag har ju blivit ganska nyss plastmoster och känner bara att Tuvalie hade mig redan i magen. Men sen när hon föddes blev det ÄNNU starkare och jag ÄLSKAR henne som bara den! Jag känner med henne då hon har ont i magen och sådant (det är ju inte lätt att vara liten) och jag blir alldeles salig då hon ler. Världens sötaste lilla unge. Fasen vad jag kommer skämma bort henne! Och om hon vill ha en njure eller ett öga eller nåt så finns jag (vet dock inte om vi har samma blodtyp, men whatever, METAFORISKT i alla fall).

Egotrippning 3.
Jag skulle vilja bli lärare... tror jag. Jag älskar språk och MÄNNISKOR speciellt. Och man ska väl jobba med något som man brinner för och känner att man skulle kunna tillföra något med... Så att man orkar liksom hålla på med det länge. Så jag vill jobba med ungdomar tror jag. Barn skulle gå fint, men det är en lite mer spännande och utmanande tid i livet då man är tonåring, så därför skulle det vara roligt. Eller roligt... intressant? Äsch; bra. Men jag tvekar eftersom att lönen är crap och under hela högstadietiden (och fortfarande) sparkas folk kors och tvärs och blabla... Men jag kan ju inte stanna i Umeå. Eller hur?

Egotrippning 4.
Jag gillar killar. Men blir ASRÄDD när de kommer för nära! Eller snarare när de gillar mig mer än vad jag gillar dem!! Vilket har hänt!! Mer än en gång!!! Och då har jag blivit kall och rädd och fått dåligt samvete, för jag vet att jag inte kan GE så mycket som de vill. Det är lättare när jag bara kan GE allt jag har utan att mottagaren vill ha så mycket (typ som alla mina vänrelationer bland annat). Så det funkar bara inte. Alltså kommer jag antagligen sluta upp antingen a) ensam och deprimerad eftersom att jag vill ha barn tidigt och behöver antagligen någon att he lite utlopp för ALLT eller b) med en kille som utnyttjar mig och är otrogen och snor mina pengar tills jag inser detta på nåt sätt och drar mig ur relationen och endar up med alternativ a).

Egotrippning 5.
Jag dagrömmer jättemkt (antagligen för att jag tänker som en autistisk person (för det känns som att de tänker mkt när de snurrar runt i sin egen värld)). Dagdrömmarna går i vågor och beror på hur mycket jag vill fly från den här verkligheten, har jag tänkt... Och jag missar typ alltid all viktig information! Det enda jag hör är "...och det där var väldigt viktigt" och jag ba "va sa han??!?" och Emma blir skitless på mig, som vanligt.
När jag dagdrömmer är det för det mesta om mina fictionära figurer som gör något, har ett samtal eller blabla.
Mina drömmar under nattetid är för det mesta väldigt levande och jag drömmer djupa saker med metaforer och hela köret. Alltid, om det inte är nåt fel på mig för tillfället, är saker väldigt tydliga. Så tydliga att jag hör, känner och ser regnet som faller. Hur gatlyktan reflekterar sitt sken i vattnet på den mörka asfalten. Hur stjärnorna tindrar och hur kallt det är. Hur den minsta lilla fåran i ett ansikte kan förändra allt och hur någon gråter och blir röd om näsan. 
Hjärnan verkar inte riktigt vila någon gång tror jag.

Egotrippning 6.
Yes, det blir en sexa, har mycket att säga, som alltid...
Jag älskar att träna och det är när jag är aktiv som jag mår som bäst. Sommarlov funkar därför inte för mig.
Simma är min favvo, men det är också härligt att gå på gruppträningar och det är så skönt att känna sig alldeles slut och bli galet hungrig och äta asmkt. Och om jag inte tränar blir jag jättedeppad och känner mig FUL och FET och OTRÄNAD (!!!!). Och då tänker jag "fan nu MÅSTE jag sluta småäta!". Men sen sitter jag ändå där framför TV:n (eller boken eller datorn eller whatever) och TRYCKER I MIG ASMKT ovärda ting, bara för att ha nåt lugnande att göra. Tugga svälj, tugga svälj... Det är TRAAAAGISKT! Och när jag bakar måste jag ju äta en muffins av varje sats, för att veta hur det blev. Eller i alla fall en halv (om mamma är hemma) och jag käkar typ alltid av smeten och känner mig därefter värsta ful och fet. Men det är skönt att kunna träna...


Förresten så hoppas jag att ingen uppfinner en tidsmaskin. För då skulle antagligen någon idiot få för sig att åka tillbaka i tiden och introducera en mobiltelefon för romarna och där har vi romarriket. Fortfarande intakt. Tack vare Samsung. Eller nåt. Men iaf! Förstör inte tiden!!!! Det kan ju knappast bli BÄTTRE! Och ifall det ändå skulle bli det, så är det absolut inte värt risken!! Tycker jag!

Och så ska man inte äta kött.
För det är...
1. inte bra för kroppen egentligen.
2. ovärt dyrt
3. Tänk på djuren
4. Tänk på miljön som man ändå borde skita i för det är redan för sent, vi kommer alla att dö, och det är vi ändå värda tycker jag.
5. MAN BORDE INTE GE PENGAR OCH MAKT TILL DUMMA MÄNNISKOR SOM TJÄNAR PENGAR PÅ ANDRA VARELSER!!

Förresten så var det här inte så jobbigt som jag trodde att det skulle ha varit. Det är ju som att bara pladdra på. Eller nåt. Och jag vet... Det blev alldeles för långt. Pinsamt långt. Men whatever. Se det så här: Det kunde ha varit längre.


Du som utmanas ska skriva 5-7 saker om dig själv på din sida och samtidigt ange spelets regler. Du ska sedan välja ut vilka som ska delta i utmaningen och göra en lista av deras namn. Till slut ska du skriva en kommentar på den utmanades sida och lämna kännedom om utmaningen.
Jag utmanar: FANNY