En sak jag skrev när jag gick i sjuan (eller nått)
En ensam själ vandrar från stad till stad i hopp om att få bekräftelse.
De andra hade en själsfrände så hon gick vidare.
Hon tänkte att deras hjärtan måste vara små
eftersom platsen bara räckte åt en.
(Usch vad dålig man var då!)
De andra hade en själsfrände så hon gick vidare.
Hon tänkte att deras hjärtan måste vara små
eftersom platsen bara räckte åt en.
(Usch vad dålig man var då!)
Kommentarer
Trackback
