Stockholmsresan del 1 (fredag)
Vi arrivade typ nästan exakt samtidigt till flygplatsen klockan 18:00 på fredagen. Jag fattade typ inget om hur man skulle göra saker medan Sara ba yeah, jag är erfaren! ;P Jag hade med mig fiolen, var lite orolig att de inte skulle låta mig ta med den som handbagage, men det gick bra och ingen sade något om det. Emma: Det börjde pipa när jag gick genom metalldetektorn (konstigt nog gjorde det inte det i Stockholm fast jag hade samma skor och jeans), och Hanna och Sara skojade om att jag var radioaktiv. Ja, vad ska man säga.
Sara och jag som försöker göra Blondinbella-miner... Det var ganska många FINA sthlmsmänniskor på flygplatsen med bakåtslick och sånt. :P Och även ett sällskap på fyra fransmän. De verkade resa genom Sverige... JÄTTEKONSTIGT. Vad ska man hit och göra när man är fransk??!? Emma: Speciellt i Umeå.
På flyget satt jag själv för jag vågade inte fråga den danske gubben om han kunde flytta på sig (så att jag kunde sitta med Emma och Sara) och det var en schtekig kille som satt bredvid min plats så what the hell, tänkte jag. Det visade sig att den schtekige killen var asocial så jag orkade inte ens prata med honom. Under flygresan satt jag och läste noter och lyssnade på musik, jag såg säkert lite störd ut.
Emma och Sara, däremot, satt bredvid en otroligt stressad dansk gubbe (som beställde ett glas rödvin) och bredvid nån annan männisch som jag inte kommer ihåg. Plus att det var nån med dålig andedräkt. Och en kille som satt framför dem som hånlog mot Emma och hånglade sedan med sin tjej. Emma: Väldigt konstigt beteende tycker jag.
IAF. Efter ett tags försening och cirklande i luften ovanför Arlanda (de var tvungna att sopa landningsbanan) landade vi (well duh...). Och Saras pappa och minsta brorsor, Simon och Tobias, mötte oss. Vi hämtade bagaget och min väska var mysteriskt öppen (fast med alla grejer i).
Vi gick in i bilen och jag smsade Sara d Ä som skrev att de på bräntis hade tagit ner Emmas och min ASFINA skylt "Dörren-är-låst-rummet". Så vi bestämde att vi skulle hinna måla en ny tillsammans i helgen, så lätt kommer inte bräntismänniskorna undan...
Väl hemma hos Saras pappa gjorde vi väl inte så mycket och sen gick vi och lade oss... Då hade vi högläsning ur Ulf Lundells bok Värmen, som är askonstig med typ en sida som bara är en mening.
Konstig, men beroendeframkallande bok.
/Hanna :)
Sara och jag som försöker göra Blondinbella-miner... Det var ganska många FINA sthlmsmänniskor på flygplatsen med bakåtslick och sånt. :P Och även ett sällskap på fyra fransmän. De verkade resa genom Sverige... JÄTTEKONSTIGT. Vad ska man hit och göra när man är fransk??!? Emma: Speciellt i Umeå.
På flyget satt jag själv för jag vågade inte fråga den danske gubben om han kunde flytta på sig (så att jag kunde sitta med Emma och Sara) och det var en schtekig kille som satt bredvid min plats så what the hell, tänkte jag. Det visade sig att den schtekige killen var asocial så jag orkade inte ens prata med honom. Under flygresan satt jag och läste noter och lyssnade på musik, jag såg säkert lite störd ut.
Emma och Sara, däremot, satt bredvid en otroligt stressad dansk gubbe (som beställde ett glas rödvin) och bredvid nån annan männisch som jag inte kommer ihåg. Plus att det var nån med dålig andedräkt. Och en kille som satt framför dem som hånlog mot Emma och hånglade sedan med sin tjej. Emma: Väldigt konstigt beteende tycker jag.
IAF. Efter ett tags försening och cirklande i luften ovanför Arlanda (de var tvungna att sopa landningsbanan) landade vi (well duh...). Och Saras pappa och minsta brorsor, Simon och Tobias, mötte oss. Vi hämtade bagaget och min väska var mysteriskt öppen (fast med alla grejer i).
Vi gick in i bilen och jag smsade Sara d Ä som skrev att de på bräntis hade tagit ner Emmas och min ASFINA skylt "Dörren-är-låst-rummet". Så vi bestämde att vi skulle hinna måla en ny tillsammans i helgen, så lätt kommer inte bräntismänniskorna undan...
Väl hemma hos Saras pappa gjorde vi väl inte så mycket och sen gick vi och lade oss... Då hade vi högläsning ur Ulf Lundells bok Värmen, som är askonstig med typ en sida som bara är en mening.
Konstig, men beroendeframkallande bok.
/Hanna :)
Kommentarer
Trackback
