Hemmasara

Ur Våldtäkten i Giva i Benjamin
Domarboken 19:

                     Det skändliga dådet i Gibea.

  1.  På den tiden, då ännu ingen konung fanns i Israel, bodde en
      levitisk man längst uppe i Efraims bergsbygd.  Denne tog till
      bihustru åt sig en kvinna från Bet-Lehem i Juda.
      >Dom. 17,6. 18,1. 21,25.
  2.  Men hans bihustru blev honom otrogen och gick ifrån honom till
      sin faders hus i Bet-Lehem i Juda; där uppehöll hon sig en tid
      av fyra månader.
  3.  Då stod hennes man upp och begav sig åstad efter henne, för att
      tala vänligt med henne och så föra henne tillbaka; och han hade
      med sig sin tjänare och ett par åsnor.  Hon förde honom då in i
      sin faders hus, och när kvinnans fader fick se honom, gick han
      glad emot honom.
  4.  Och hans svärfader, kvinnans fader, höll honom kvar, så att han
      stannade hos honom i tre dagar; de åto och drucko och voro där
      nätterna över.
  5.  När de nu på fjärde dagen stodo upp bittida om morgonen och han
      gjorde sig redo att resa, sade kvinnans fader till sin måg:
      »Vederkvick dig med ett stycke bröd; sedan mån I resa.»
  6.  Då satte de sig ned och åto båda tillsammans och
      drucko.  Därefter sade kvinnans fader till mannen: »Beslut dig
      för att stanna här över natten, och låt ditt hjärta vara glatt.»
  7.  Och när mannen ändå gjorde sig redo att resa, bad hans svärfader
      honom så enträget, att han ännu en gång stannade kvar där över
      natten.
  8.  På femte dagen stod han åter upp bittida om morgonen för att
      resa; då sade kvinnans fader: »Vederkvick dig först, och dröjen
      så till eftermiddagen.»  Därefter åto de båda tillsammans.
  9.  När sedan mannen gjorde sig redo att resa med sin bihustru och
      sin tjänare, sade hans svärfader, kvinnans fader, till honom:
      »Se, det lider mot aftonen; stannen kvar över natten, dagen
      nalkas ju sitt slut; ja, stanna kvar här över natten, och låt
      ditt hjärta vara glatt.  Sedan kunnen I i morgon bittida företaga
      eder färd, så att du får komma hem till din hydda.»
10.  Men mannen ville icke stanna över natten, utan gjorde sig redo
      och reste sin väg, och kom så fram till platsen mitt emot Jebus,
      det är Jerusalem.  Och han hade med sig ett par sadlade åsnor;
      och hans bihustru följde honom.

11.  Då de nu voro vid Jebus och dagen var långt framliden, sade
      tjänaren till sin herre: »Kom, låt oss taga in i denna
      jebuséstad och stanna där över natten.»
12.  Men hans herre svarade honom: »Vi skola icke taga in i en
      främmande stad, där inga israeliter bo; låt oss draga vidare,
      fram till Gibea.»
13.  Och han sade ytterligare till sin tjänare: »Kom, låt oss försöka
      hinna fram till en av orterna här och stanna över natten i Gibea
      eller Rama.»
14.  Så drogo de vidare; och när de voro invid Gibea i Benjamin, gick
      solen ned.
15.  Då togo de in där och kommo för att stanna över natten i
      Gibea.  Och när mannen kom ditin, satte han sig på den öppna
      platsen i staden, men ingen ville taga emot dem i sitt hus över
      natten.
16.  Men då, om aftonen, kom en gammal man från sitt arbete på
      fältet, och denne man var från Efraims bergsbygd och bodde såsom
      främling i Gibea; ty folket där på orten voro benjaminiter.
17.  När denne nu lyfte upp sina ögon, fick han se den vägfarande
      mannen på den öppna platsen i staden.  Då sade den gamle mannen:
      »Vart skall du resa, och varifrån kommer du?»
18.  Han svarade honom: »Vi äro på genomresa från Bet-Lehem i Juda
      till den del av Efraims bergsbygd, som ligger längst uppe;
      därifrån är jag, och jag har gjort en resa till Bet-Lehem i
      Juda.  Nu är jag på väg till HERRENS hus, men ingen vill här taga
      emot mig i sitt hus.
19.  Jag har både halm och foder åt våra åsnor, så ock bröd och vin
      åt mig själv och åt din tjänarinna och åt mannen som åtföljer
      oss, dina tjänare, så att intet fattas oss.»
20.  Då sade den gamle mannen: »Frid vare med dig!  Men låt mig få
      sörja för allt som kan fattas dig.  Härute på den öppna platsen
      må du icke stanna över natten.»
21.  Därefter förde han honom till sitt hus och fodrade åsnorna.  Och
      sedan de hade tvått sina fötter, åto de och drucko.

22.  Under det att de så gjorde sina hjärtan glada, omringades
      plötsligt huset av männen i staden, onda män, som bultade på
      dörren; och de sade till den gamle mannen, som rådde om huset:
      »För hitut den man som har kommit till ditt hus, så att vi få
      känna honom.»
      >1 Mos. 19,4 f. Hos. 9,9. 10,9.
23.  Då gick mannen som rådde om huset ut till dem och sade till dem:
      »Nej, mina bröder, gören icke så illa.  Eftersom nu denne man har
      kommit in i mitt hus, mån I icke göra en sådan galenskap.
24.  Se, jag har en dotter som är jungfru, och han har själv en
      bihustru.  Dem vill jag föra hitut, så kunnen I kränka dem och
      göra med dem vad I finnen för gott.  Men med denne man mån I icke
      göra någon sådan galenskap.
25.  Men männen ville icke höra på honom; då tog mannen sin bihustru
      och förde henne ut till dem.  Och de kände henne och hanterade
      henne skändligt hela natten ända till morgonen; först när
      morgonrodnaden gick upp, läto de henne gå.
26.  Då kom kvinnan mot morgonen och föll ned vid ingången till
      mannens hus, där hennes herre var, och låg så, till dess det
      blev dager.
27.  När nu hennes herre stod upp om morgonen och öppnade dörren till
      huset och gick ut för att fortsätta sin färd, fick han se sin
      bihustru ligga vid ingången till huset med händerna på tröskeln.
28.  Han sade till henne: »Stå upp och låt oss gå.»  Men hon gav intet
      svar.  Då tog han och lade henne på åsnan; sedan gjorde mannen
      sig redo och reste hem till sitt.
29.  Men när han hade kommit hem, fattade han en kniv och tog sin bi-
      hustru och styckade henne, efter benen i hennes kropp, i tolv
      stycken och sände styckena omkring över hela Israels land.
30.  Och var och en som såg detta sade: »Något sådant har icke hänt
      eller blivit sett allt ifrån den dag då Israels barn drogo upp
      ur Egyptens land ända till denna dag.  Övervägen detta, rådslån
      och sägen edert ord.»

I alla fall. Det här var en väldigt gammal version. Men iaf, männen ville LIGGA MED mannen men gubben som bodde där ba "NEJ, något så hemskt får ni inte göra", och sen fortsatte han, "Jag har en orörd dotter och han har en bihustru, de kan ni få göra vad ni vill med". Så han skickade ut bihustrun och männen misshandlade och våldtog henne hela natten ända till gryningen då hon sjönk ihop sen när de lämnat henne. Sen styckade mannen bihustruns kropp i tolv delar med en kniv.

Bibeln är störd.