Hemmasara

Det där är nästan omöjligt att säga. Inte ens de värsta biologitöntarna använder benämningen Dicrocoelium dendriticum, vi kallar dem Lilla leverfundran. Men vad i helvete är det för fel på det svenska språket?? Lilla leverflundran??? Javisst, det är ett logiskt namn, men det skulle kunna passa i en barnbilderbok! På engelska låter det i alla fall lite bättre; Lancet Flukes.

Som så många andra parasiter börjar de i en mage. Som ni kanske har märkt så är magar ett populärt slutmål för många parasiter. ...Duh, det finns ju mat i dem...!
I detta fall handlar det om en komage.
När en smittad ko skapar lite koskit följer det med lite Leverflunderägg i kodyngan. En snigel kommer och käkar av komockan, därför att det är vad sniglar gör. Nu är snigeln smittad. Leverflundreäggen kläcks i snigelns mage och börjar borra sig ut genom snigelns hud.
Som tur är för snigeln har den ett skydd för detta: slem.
Snigelhudens slemmighet smetar ner leverflundrorna då de borrar sig ut och snigeln överlever deras utgång. Undertiden leverflundrorna flyr är de helt inneslutna i en slemboll och kan inte röra sig. De kommer aldrig att bråka med en snigel igen.
Men leverflundrorna är inte ledsna över den olycksaliga vändningen. Det verkar som att de ville bli täckta med slem. Hela trippen genom snigeln var bara evolutionens sätt att täcka leverflundrorna med slem. Därför att de ville att en myra skulle komma...
Har kommer ett fakta som du antagligen inte visste (eller vill veta för den delen): Myror älskar slem.
Slembollar är en utsökt måltid, även om de har ett par hundra leverflundror i sig. Oundvikligen kommer snart en myra, som äter slembollen och får magen full av parasiter på köpet.
Inuti denna olycksaliga myra börjar leverflundrorna snabbt att organisera sig själva. De gör sig redo för lite hjärnkontroll.
"Har myror ens en hjärna?" kanske du frågar. Svårt att säga. Men de har jättesmå samlingar av nerver, ungefär halvvägs mellan komplexiteten hos en människohjärna och en TV-fjärris.
Några dussin leverflundror tar plats vid varje nervklunga och börjar ändra myrans beteende.
Myran blir religiös. Typ.
Under dagen är den helt normal. Den vandrar runt, samlar mat (möjligtvis fler slembollar) och hänger med sina myrkompisar. Den luktar inte sjukt, så de försöker inte driva bort den, såsom de skulle ha gjort med en sjuk myra.
Men när natten faller gör myran nåt mysko.
Den smiter iväg från kolonin och klättrar uppför ett högt grässtrå, så högt den kan komma från marken. Där uppe under stjärnorna väntar den ensam hela natten.
Vad tänker den egentligen? undrar jag.
Myror tänker säkert inte alls. Men ifall de gör de, så kanske de har visioner av konstiga varelser som kommer för att ta dem till en annan värld, typ som knäppisar som tror att UFO:n ska komma och hämta dem och föra bort dem. Eller så kanske är Dicrocoelium dendriticum en religion och myrorna tror att någon stor uppenbarelse ska komma ifall de spenderar tillräckligt många nätter uppe på ett högt grässtrå. Typ som någon hyperreligiös som mediterar på en bergstopp eller en munk som fastar i en liten cell.
Jag skulle vilja tänka att myran är lycklig i sin sista stund, då en ko kommer och käkar gräs...
Jag vet i alla fall att leverflundrorna är lyckliga. De är tillbaka i komagen.
Parasithimlen.