Hemmasara

Ett plus ett blir två plus
En till och en till
Och två till
Och tre till

Hur många har du då?

79 och en halv ungefär

Jag slog in det i miniräknaren

Den gick sönder
Tankegången var bruten
Jag tappade räkningen och utan min
Miniräknare förlorade jag en siffra i ledet

Eller det gick allt käpprätt åt helvete
Ja, precis, just det
Åt helvete

- av Hemmasara, lägret, 11/6-15/6 -08

Varför står en ensam stolpe på asfalten
Alldeles ensam i regnet
Har den ingenstans att ta vägen
Inget hem?

Det är bara jag som ser den
Det är bara jag som ser hunden som pinkat på den
Varför är det så smalt och litet?
Låt hunden pinka på en vid äng istället
Full av blommor

Världen är stor men människorna små
Är det inte konstigt ändå

Låt hunden pinka på mig istället
Eller på ängen vart den nu är
Kanske i mitt hjärta
Kanske under sängen
Låt den hitta den
Och hålla den kär

- av Hemmasara, Göteborgsresan, kring valborg-pingst -08

Hogachaka hogahoga hogachaka

Trumma, vatten, pinne, regn
Alltid du i en sommarsäng
Trumma, pinne, ölmage, däng
Ge mig en käftsmäll

Sanden ligger öppnad för världen att rena
Endast vi visste detta
Jag och du
Min apa
Min syster

- av Hemmasara, Göteborgsresan, kring valborg-pingst -08

Regn
Snö
Slask

Is
Frost
Plask

Daim
Japp
Snask

En kvinna
En man
Ett hjärta av sten

Ett barn
En sten
Nu finns de ej mer

- av Hemmasara, Göteborgsresan, kring valborg-pingst -08

Har du någon gång drömt om en hobbit?
Det har jag
Han hade lockigt hår
Och han dansade i ring
Men en gammal gubbe
Och några yngre

Plötsligt vände han sig om
Och tittade på mig
Kom
Viskade han
Jag ska visa dig en ring
Den vill du se

Jag blev alldeles pirrig och darrig
Tänk att han valde mig utav alla andra!
Sen vaknade jag
Och grät

- av Hemmasara, lägret, 11/6-15/6 -08

Gud
Mor
Far

Köttsoppa
Sill
Potatis

Solkräm
Chokladkräm
Lammsoppa

Bajs och Jesus
Bajsade Jesus?

Nej
Han dog
Av förstoppning

Blev inte Jesus korsfäst?

Nej
Det var jag som blev det

- av Hemmasara, lägret 11/6-15/6 -08

Jag vill förtydliga mig själv.

Men jag menar ju att man säger ju att om alkohol och nikotin skulle uppfinnas idag skulle de bli olagliga. Det borde/skulle kunna skulle kunna vara samma sak med socker. Det är extremt beroendeframkallande och har utveckats till en av västvärldens farligaste grunder till en av våra flest dödande sjukdomar (fetma).
Alkohol skulle självklart vara förbjudet (typ som heroin eller nåt), skulle socker vara det? (Och då vet jag att vi behöver socker, men vi kan få i oss allt vi behöver av frukt etc, vi behöver inte sockret från sockerrör och sockerbetor som tillsatser i vår föda.)
Om det skulle vara såsom Sara säger att drog är för henne ett beroendeframkallande medel, som jag också tycker att det är, så skulle socker vara med på droglistan!!

Slog upp drog i Bonniers svenska ordbok och det står så här:
drog 2 [drå:g] narkotiskt medel; äv. sammanfattande om narkotika o. alkohol; råämne till läkemedel. || -en; -er

Vad är ett narkotiskt ämne då?!?

Slog upp narkot... i Bonniers svenska ordlista och fann följande:
narkoman person som har blivit beroende av narkotika, knarkare || -en; -er
narkomani sjukligt beroende av narkotika || -n el. -er
narkotika [-kå:-] (eg. plural av narkotikum, används numera vanl. som sing.) bedövande el. stimulerande ämnen som påverkar det centrala nervsystemet, främst hjärnan; skapar ofta beroende o. kan ge skador || -n
narkotisk [-kå:-] (be)dövande, sövande; rusgivande || -t

Jag har en lampa i min själ
Ibland lyser den
Ibland är den släckt
Ibland är det strömavbrott

Jag tror att det behövs en ny glödlampa
En som kan orsaka strålning
Och döda allt det onda
Inne i mig

Ljus är kul
Kul, kulare, kuligast
Så kul som det kan bli

Jag är ful, fulare, fulast
Och det är mörkt
Lika mörkt som om det var släckt

Som om jag inte hade en själ
Eller en lampa

- av Hemmasara, lägret, 11/6-15/6 -08

De blickar du ger
Hatar jag

De blickar du inte ger
HATAR jag ännu mer
Dock inte så mycket
Som du kanske tror

Att vara snäll må inte alltid gynnas
Men det du ger
Ger mig så mycket mer

Jag vill ta på dig
Men täck över din fula nuna med en plastpåse
Tack

- av Hemmasara, Göteborgsresan, kring valborg-pingst -08

Boijka-pojken var en fredlig grabb
Med rena tänder
Eftersom han sköljde dem
Med ren apelsinjuice
Visst var de gula
Men vad gjorde det

Ibland drack han apelsinjuice
Ibland frös han in det som isglass
Ibland smorde han in sig i det som olja

Han var en renlig grabb, helt enkelt
Han visste hur man skulle ta vara på
Det man har
För han had inget annat
Än det han hade

- av Hemmasara, lägret 11/6-15/6 -08

Vrålaporna lever i Centralamerikas djunglar. De är mycket speciellt byggda för att kunna förstärka deras vrål, som är mycket höga (därav namnet Vrålapor). Ljuden är så starka att man kan höra dem på flera kilometers avstånd.
Speciellt om de har Cochliomyia (hittade inte det svenska namnet, men på engelska heter det Screwworms).
Möt "the Screwfly" som lever i samma djunglar som Vrålaporna. "Screwflies" ser nästan likadana ut som vanliga husflugor, förutom att de är större. De är inte parasiter de själva, men deras bäbisar är det.
När det blir dags att ha flugbarn letar "the Screwflies" upp ett skadat däggdjur som de kan lägga sina ägg i. De bryr sig inte om vad för slags däggdjur och de behöver inte ett så stort sår. Till och med ett skrapsår i storleken av en loppa är ganska stort.
När äggen kläcks, är larven, eller maggotsen eller (the Screwworms) hungriga. Då de växer käkar de undertiden upp köttet omkring dem.
De flesta maggots är väldigt kräsna och äter bara dött kött, så de är inte något problem för deras värd. De kan faktiskt hjälpa till att rengöra såret som de kläcks i. Än idag använder läkare maggots i militären för att sterilisera sår.
Men dessa maggots av "the Screwfly" (the Screwworms) är födda omättliga och de konsumerar allt de kommer åt. Då de käkar upp djurets hälsosamma kött blir såret större, vilket leder fler screwflies dit som lägger sina ägg där. De äggen kläcks och såret blir bara större och större...
Ew. Fy. Upprepa.
I slutet av denna cykel väntas en smärtsam död för många Vrålapor.
Men screwflies kommer också med ett bud om fred.

Som alla primater vill Vrålapor para sig, ha mat och territorium - allt det där som gör att vara en Vrålapa kul. Så de tävlar med varandra om dessa saker - med andra ord; de slåss.
Men hur arga de än blir använder Vrålapor aldrig tänder eller klor. Även ifall en av Vrålaporna är mycket större är det mesta de gör att ge varandra örfilar och (förstås) vråla en hel del.
Det är inte värt att börja slåss ordentligt. Därför att även om den mindre apan blir helt ägd behövs det bara ett minimalt skrapsår för att båda parter ska förlora. Ett litetlitet nålsstick är allt en screwfly behöver för att lägga sina ägg i en.
Många forskare tror att Vrålapan utvecklade sin otroliga förmåga till att vråla på grund av the screwworms.
Alla apor som löste sina konflikter med att rivas och bitas (och bli riven och biten i gengäld) blev uppätna inifrån av screwworms. Game over för alla bitiga och riviga Vrålapgener.
Till slut var allt som var kvar i djungeln de oriviga och obitiga aporna. Survival of the fittest, vilket i detta fall var de mest orivigaste.
Men det fanns fortfarande apor att vilja para sig med och bananer att kämpa över så de utvecklade ett annat sätt att slåss: att vråla. Survival of the loudest. Och det är hur vi har fått Vrålapor.
Ser du? Parasiter är inte alls helt igenom dåliga. De tar primater som annars skulle ha dödat varandra och lämnar dem bara skrikande.

Jag är typ "konstnär" (her det inom snuttsnuttar för jag vet inte riktigt) och den här håller jag på att måla av nu. Jag är verkligen en amatör. Så den har fått en annan stil och är absolut inte lika snygg som originalet! Ska ladda upp den när den är färdig, har bara några smågrejer på hans kropp kvar och håret.

Om ett par veckor ska jag och en f d bildlärare, Sara, på Bräntan (Bräntbergsskolan) börja producera konst inför en utställning som vi ska hålla någon gång i framtiden. Spännande!

Han såg på mig
Våren var vacker

Han tog på mig
Hösten var vacker

Han slog mig
Sommaren var förskräcklig

Han tog mig
Vintern var outhärdlig

Jag lämnade honom
Våren har aldrig varit vackrare

- av Hemmasara, lägret, 11/6-15/6 -08

Jag lyfter ut yoghurten, light med
Smak av jordiga jordgubbar

Tar fram en tallrik
Slänger den i golvet!

Yoghurten sprider sig på golvet
Död

De röda jordgubbarna flyter ut
I en stor pöl

Av blodig yoghurt växer inget annat fram
Än hat

Müsli dämpar och håller magen jämn
Därför häller jag ut müslipåsen på golvet i pölen

Sedan äter jag av det
I tystnad

- av Hemmasara, lägret, 11/6-15/6 -08

För länge sedan var människor håriga överallt, som apor. Nu för tiden har vi kläder som håller oss varma istället.
Hur hände vändningen? Tappade vi pälsen och uppfann sen kläder? Eller uppfann vi kläder och tappade kroppshåret då vi inte längre behövde det?
Svaret finns inte i några historieböcker, därför att skriften inte var uppfunnen än då det skedde. Men lyckligtvis kommer våra små parasitvänner ihåg. De bär svaret i sina gener.

Löss är blodsugare som lever på folks huvuden. De är så små att man knappt kan se dem och gömmer sig i ditt hår. Så fort de har slagit sig ner på en person sprids de som ett rykte, bär med sig tyfus och olika typer av feber. Som de flesta blodsugare är de väldigt impopulära. (Varav engelskans ord lousy,  vilket generellt sätt inte är menat som en komplimang, (visst är det roligt med lite språkhistoria mitt i allt?!?).)
Man kan dock inte anmärka på lousy lojalitet. Människolöss har följt med oss i 5 miljoner år, sedan våra förfäder separerades från chimpanserna. Det är väldigt länge! (Bandmasken har, i jämförelse, bara varit vid vår sida omkring 8 tusen år, en total parasit-nykomling.) Samtidigt som vi utvecklades från aporna utvecklades våra parasiter med oss.
Fast jag slår vad om att våra löss ångrar att de ens brydde sig om att ändra på sig till att passa oss! För att medan chimpanserna fortsatte att vara håriga så tappade vi människor det mesta av vår kroppsbehåring (nähä?). Så nu har människolöss bara våra håriga huvuden att gömma sig i. På toppen av det blir de alltid förgiftade av schampo och balsam, vilket är varför löss har blivit sällsynta i rika länder.
Men lössen är inte helt dömda. När folk började ha på sig kläder tog några löss fördel av den nya situationen. De utvecklade klor som är anpassade till att klänga fast i typ istället för hår. Så nu för tiden finns det alltså två sorters löss (plus flatlöss, men det är som en liten annan grej och hör inte till det jag vill komma till): hårälskande huvudlöss och klädesälskande klädlöss.
Evolutionen marscherar vidare. Kanske en dag har vi rymddräktslöss.

Så vad har det här med uppfinningen av kläder att göra?
Jo, inte alltför länge sedan jämförde forskare DNA:t av tre olika sorters löss: huvudlöss, klädlöss och det gamla kära originalet chimpanslöss. Då tiden går förändras DNA:t i en ständig takt, så forskarna kan grovt fastställa hur länge sedan vilka två arter som helst växte ifrån varandra. Att jämföra lus-DNA förklarade snart vad som kom först -- kläderna eller nakenheten.
Det här är vad som hände:
Människolössen och aplössen evolutionerade sig ifrån varandra omkring 1,8 miljoner år sedan. Det är då de uråldriga människorna tappade sitt kroppshår och lössen vi ärvde från chimpanserna hade anpassat sig, utvecklades till att vara på våra huvuden.
Men huvudlöss och klädlöss delade inte på sig förrän 72 tusen år sedan, en evighet sedan (speciellt i lusår). Det var då människor började uppfinna kläder och klädlusen utvecklades för att ta tillbaka lite av deras förlorade egendom. De fick splitternya klor som passade till våra splitternya kläder (det hörs ju).
Så det är svaret: Kläderna blev uppfunna efter att vi hade tappat vårat kroppshår. Och inte på en gång; våra förfäder sprang runt nakna och hårlösa i över 1 miljon år.
That part of human evolution is written in lousy history, in the genes of the things that suck our blood.

Det där är nästan omöjligt att säga. Inte ens de värsta biologitöntarna använder benämningen Dicrocoelium dendriticum, vi kallar dem Lilla leverfundran. Men vad i helvete är det för fel på det svenska språket?? Lilla leverflundran??? Javisst, det är ett logiskt namn, men det skulle kunna passa i en barnbilderbok! På engelska låter det i alla fall lite bättre; Lancet Flukes.

Som så många andra parasiter börjar de i en mage. Som ni kanske har märkt så är magar ett populärt slutmål för många parasiter. ...Duh, det finns ju mat i dem...!
I detta fall handlar det om en komage.
När en smittad ko skapar lite koskit följer det med lite Leverflunderägg i kodyngan. En snigel kommer och käkar av komockan, därför att det är vad sniglar gör. Nu är snigeln smittad. Leverflundreäggen kläcks i snigelns mage och börjar borra sig ut genom snigelns hud.
Som tur är för snigeln har den ett skydd för detta: slem.
Snigelhudens slemmighet smetar ner leverflundrorna då de borrar sig ut och snigeln överlever deras utgång. Undertiden leverflundrorna flyr är de helt inneslutna i en slemboll och kan inte röra sig. De kommer aldrig att bråka med en snigel igen.
Men leverflundrorna är inte ledsna över den olycksaliga vändningen. Det verkar som att de ville bli täckta med slem. Hela trippen genom snigeln var bara evolutionens sätt att täcka leverflundrorna med slem. Därför att de ville att en myra skulle komma...
Har kommer ett fakta som du antagligen inte visste (eller vill veta för den delen): Myror älskar slem.
Slembollar är en utsökt måltid, även om de har ett par hundra leverflundror i sig. Oundvikligen kommer snart en myra, som äter slembollen och får magen full av parasiter på köpet.
Inuti denna olycksaliga myra börjar leverflundrorna snabbt att organisera sig själva. De gör sig redo för lite hjärnkontroll.
"Har myror ens en hjärna?" kanske du frågar. Svårt att säga. Men de har jättesmå samlingar av nerver, ungefär halvvägs mellan komplexiteten hos en människohjärna och en TV-fjärris.
Några dussin leverflundror tar plats vid varje nervklunga och börjar ändra myrans beteende.
Myran blir religiös. Typ.
Under dagen är den helt normal. Den vandrar runt, samlar mat (möjligtvis fler slembollar) och hänger med sina myrkompisar. Den luktar inte sjukt, så de försöker inte driva bort den, såsom de skulle ha gjort med en sjuk myra.
Men när natten faller gör myran nåt mysko.
Den smiter iväg från kolonin och klättrar uppför ett högt grässtrå, så högt den kan komma från marken. Där uppe under stjärnorna väntar den ensam hela natten.
Vad tänker den egentligen? undrar jag.
Myror tänker säkert inte alls. Men ifall de gör de, så kanske de har visioner av konstiga varelser som kommer för att ta dem till en annan värld, typ som knäppisar som tror att UFO:n ska komma och hämta dem och föra bort dem. Eller så kanske är Dicrocoelium dendriticum en religion och myrorna tror att någon stor uppenbarelse ska komma ifall de spenderar tillräckligt många nätter uppe på ett högt grässtrå. Typ som någon hyperreligiös som mediterar på en bergstopp eller en munk som fastar i en liten cell.
Jag skulle vilja tänka att myran är lycklig i sin sista stund, då en ko kommer och käkar gräs...
Jag vet i alla fall att leverflundrorna är lyckliga. De är tillbaka i komagen.
Parasithimlen.

Hihi, jag tycker det är roligt att besserwissra om saker. Så jag tänkte fortsätta att berätta om parasiter!

Det här är faktiskt min favoritparasit (om det är okej att ha en sådan) har redan berättat allt jag vet om dem för Emma och Sara, men jag vet inte om de lyssnade så noga, de vägrade att tro på mig ett tag. Kritiska smart-asses... ;P

Toxoplasma gondii

Hälften av oss människor har toxoplasma gondii i våra hjärnor. Japp, det är sant. Men chilla, ta det lugnt, du behöver inte freaka ut. Sök på internet eller läs en bok om du inte tror mig. It's so true.
Det är inte farligt. Förutom om man är gravid och blir smittad för första gången. Det kan ge allvarliga och även dödliga skador på fostret!!
Det kan undvikas genom att inte städa kattens sandlåda och inte röra den helst. Ifall du som preggo grejar i trädgården bör du ha skyddande gummihandskar och tvätta händerna noggrant efter. Undvik att äta rått kött och osköljd frukt och grönsaker.

Ärligt talat så vill inte ens toxoplasman vara i våra hjärnor. Det är ständigt i attack av vårt immunförsvar (kick-ass) och kan inte lägga ägg, vilket är ett fett evolutionärt game over. (Ursäkta de töntiga biologifraserna...)
Toxoplasma skulle mycketmycket hellre vara i våra katters matsmältnigssystem där de kan leva och käka kattmat och lägga ägg. När kissen skiter hamnar parasiterna på marken och väntar på att något annat djur ska gå förbi. Vilket, låt oss säga, är en råtta.
Nu kommer de freaky parts!
Parasiten ändrar råttans beteende (på oss människor också, men det kommer jag till sen). Istället för att freak out och springa iväg när råttan känner en katts lukt, gillar de katters lukt!!! De blir nyfikna av lukten av kattpiss och kan spendera timmar till att utforska kattpissets ursprung.
Vilket är en katt. Vilken äter upp råttan.
Då blir toxoplasman glad, för toxoplasman vill verkligenverkligenverkligen vara i magen på en katt.

Man är inte riktigt säker på vad toxoplasman gör med människor. Men forskare har forskat och framställt detta:
Män med toxoplasma rakar sig inte varje dag, bär inte slips så mycket och gillar inte att följa sociala regler.
Kvinnor med toxoplasma gillar att spendera pengar på kläder och de tenderar att ha många vänner.
Resten av oss tycker att kvinnorna med toxoplasma är mer attraktiva än de som är utan.
I allmänhet är folk med toxoplasma mer intressanta att ha och göra med.
Men, folk utan toxoplasma gillar att följa regler. Om man lånar pengar av sådana, är det med större sannolikhet att de betalar tillbaka. De kommer i tid. Männen slåss mindre. Kvinnorna har färre pojkvänner.
Kan det vara toxoplasmisk hjärnkontroll? :O
Men det är bara för konstigt, eller hur? Det måste finnas en annan förklaring.
Kanske finns det folk som alltid hatat att komma i tid till jobbet och de har katter som husdjur för att katter inte heller skulle komma i tid till jobbet, om de skulle ha haft något. Dessa människor adopterade sina katter och fick sen toxoplasma.
Och så finns det ju hundmänniskorna. Sitt, ligg, rulla runt, spela död. Deras hjärnor är fria från toxoplasma.
Kanske dessa två typer av människor redan var annorlunda.
Eller inte.
Det är det svåra med parasiter. Man vet inte riktigt om de är hönan eller ägget. Kanske vi redan är robotar, följer våra parasiters order utan att vi vet om det. Precis som de hungriga och ryckande sniglarna...
Älskar du verkligen din katt? Eller är det toxoplasman i din hjärna som säger åt dig att älska den?

Eftersom att Sara börjar blogga ordentligt känner jag att jag också borde göra det.

Jag lade förut upp en grej om vad som skulle hända på sommaren och så... Men det kändes obehagligt och jag kände mig blottad, så jag tog bort det.
Men egentligen så borde jag inte känna mig blottad, för som Sara sade; ingen läser det.

Äsch whatever.

Jag tänkte berätta om parasiter (eftersom att då slipper jag avslöja nåt om mig, det kommer nog sen). Och det är sanna fakta, no kidding. Det är taget från en bok som har tagit fakta från andra riktiga faktaböcker. DET ÄR SANT. FÖR FAN.
Boken heter Peeps och är skriven av en snubbe från Texas vid namn Scott Westerfeld. Tar parasiterna i hans ordning. Läs boken! Den är cool för de som gillar vampyrer, säkert också för de som inte gör det. Men hur kan jag veta det? :P

Sugmaskar

Okej, jag vet. Det där lät kanske lite äckligt, men knappast coolt. På engelska heter det Trematodes, eller Trematoda, vilket man också kan säga på svenska.

Sugmaskar är som småsmå fiskar och lever i en fågels mage. (Äckligt.) De lägger sina ägg i fågelns mage. En dag bajsar fågeln i en damm och äggen hamnar där i vattnet. De kläcks och simmar runt i dammen där de letar efter en snigel. Dessa sugmaskar är mikroskopiska, stora nog att ta sig in i en snigels öga. Och det är precis det de gör också! (Japp, naaasty.)
Av någon anledning väljer de alltid snigelns vänstra öga. De äter sig alltså igenom snigelns vänstra öga och tar sig genom snigeln till dess mage. (Jättehemskt, stackars snigel.) Men de dödar inte snigeln, inte direkt i alla fall (bra...?).
Först får denna halvblinda snigel en gnagande känsla i magen och tror att den är hungrig. Så den börjar äta men får aldrig tillräckligt med mat och fortsätter att vara hungrig.
Vilket har en logisk förklaring.
I snigelns mage finns det bara en massa sugmaskar som får sin mat bara levererade.
Den här snigeln blir en matletande monsterrobot åt sina otäcka passagerare. Snigeln plågas ständigt, vilket man kan förstå. Den kan inte para sig, sova eller njuta av sitt snigliga liv som sniglar gör.
Efter ett tag tröttnar sugmaskarna på detta och bestämmer sig för att släcka snigelns liv. De inkräktar sniglens känselspröt, vilket får den att rycka spasmigt. Snigelns vänstra öga får grälla färger, hur vet jag inte.
En fågel passerar och ser denna grälla, ryckande snigel och tänker "mums..."
Snigeln blir äten och sugmaskarna är tillbaka i fågelns mage, redo att bajsas ner i närmaste damm igen.

Då kan man ju fråga sig: "Varför i hela friden äter fågeln upp den så uppenbart sugmaskinfekterade snigeln??" Varför äter fågeln en ryckande snigel med ett färgglatt öga? Borde inte fågeln ha lärt sig genom evolutionen att undvika sådana sniglar?
Men faktiskt gör inte sugmaskarna någonting otrevligt mot fågeln. De lever där, utan att fågeln ens märker att de är där...
Det är nästan som om sugmaskarna har gjort ett avtal med fåglarna; "Ni låter oss bo i era magar och vi ordnar några halvblinda sniglar åt er att käka."
Samarbete. Är det inte ganska vackert?
Om man inte är snigeln förstås...

Men hörru, hur funkar det här?
Jadu, du undrar något omöjligt

Igår undrade jag
Om min katt var full
När han kom hem från krogen
Vinglade han
Och sluddrade

För första gången släppte grabben mejseln
Av förvåning
Och stirrade
Vad är det? sade jag
Du såg mig, svarade han
Du såg mig när ingen annan gjorde det
Jag älskar dig

- av Hemmasara, lägret, 11/6-15/6 -08

Det blir tyst
När harpan tystnar

Ingen där
Ingen lyssnar

Är alla så jävla okulturella?
Nej
Det är jag som är det

- av Hemmasara, Göteborgsresan, kring valborg-pingst -08

Som en vind som drar mot bergen
Kommer mamman hem igen
Till sina svältande ungar

De är två
Den tredje puttades nerför stupet
Den fjärde klämdes av en sten
Den sjunde självdog
Mamman dog

Alla dog
Utom sparvunge nummer fyra
Han festade på sin mamma och sina syskon
Det var ett jävla kalas må jag lova
Han åt upp mig

Jag var en larv

- av Hemmasara, Göteborgsresan, kring valborg-pingst -08

Ensam
Så otroligt ensam
Ligger här
Naken
Tänker på dig

- av Sara VT-08

En gång för länge sedan
Var Ola Bandola, Bengan och Bengt
Borta

Men inte
Du
Och
Mig

Knark är inte bra
Så ta ej skiten

Men det visste inte Ola Bandola, Bengan och Bengt
Nu vet de det

- av Hemmasara, Göteborgsresan, kring valborg-pingst -08

Sara och Hanna förbereder sina tårtor.

---

Som avslutnig på vårt eget lilla läger ska vi ha en tårttävling. Den går av stapeln imorgon under den Stora Examensdagen. Hannas tårta är den med den fräsiga chokladglasyren, Sara gjorde en marsipantårta och jag gjorde en gräddtårta med polkagrisar och andra sötsaker. Hanna tycker att de avspeglar våra personligheter. Jag vet inte om jag håller med. Det avspeglar snarare vad vi tycker är gott...

Jag är vegetarian. Det finns många anledningar till det. Men förstås också miljön, man måste ju liksom dra sitt strå till stacken. Men seriöst, jag är inte dum och skulle inte köpa nån dyr miljöbil nu (om jag var vuxen och hade körkort) eller en mysko spis med magnetismvärme. Och jag skulle absolut inte börja klä mig i gamla påsar.
Men i och för sig trodde jag aldrig att jag skulle bli vegetarian, så den där klänningen är kanske framtidsgrejen för mig. Själva modellen är ju faktiskt okej...

Hejhopp! Här är jag som en älvprinsessa, alltså, inte som en flod, utan som en sån där flygande liten mes. HT-07.

Det här är Emma, HT-07. Känner ni igen kläderna? Hihi!

Oh Christer!
Tänk att du finns!
Du är ju min vän för fan
Kanske säger jag det för ofta
Kanske skrämmer jag dig
Det vill jag inte göra
Men jag älskar dig för fan Christer!
JAG ÄLSKAR DIG!

Jag står utanför din dörr
Med blommor
Och en violask

Det sa mamma att jag skulle göra
När jag hittar någon som jag tycker om

Jag tejpar upp hjärtan på ditt skåp
Skickar lappar med XOXO på lektionerna
Jag mejlar dig konstant

Varför undviker du mig?
Du är min enda vän
Du Christer, du är min pojkvän

- av Hemmasara, Göteborgsresan, kring valborg-pingst -08

Hej där på er alla till vår nya superfina blogg!
Den är skapad mest för oss själva men vi lovar att vi ska försöka skriva om mer intressanta grejer än vad våra bloggfränder.

Just nu är vi på ett läger som vi själva har skapat. Mm.. That's it.