Hemmasara

Idag, innan middagen, ja, för typ en halvtimme sen, då satt jag här i fåtöljen med datorn framför mig på pallen (inte bra för ryggen). Iaf så snöt jag mig. Och då slog det lock för det högra örat och jag kände mig genast yr och snurrig typ, men jag snöt på. Jag lade ifrån mig näsduken och då snurrade allt och jag undrade om jag skulle svimma. Jag lutade mig tillbaka i stolen och försökte slappna av, nog skulle det släppa.
Jag lyfte på huvudet igen, var lite illamående, rummet accelererade i snurrning och jag kände mig tung i hela kroppen. Om jag hade stått upp hade jag definitivt fallit omkull. Jag blev rädd. Försökte behålla lugnet. Det skulle antagligen släppa snart, tänkte jag.
Det blev bara värre. Så jag ropade:
"Mamma, kom!"
Hon kom (var bara i rummet bredvid och ställde sig och kollade på mig.
"Jag snöt mig och det slog lock för örat och nu kan jag inte fästa blicken!"
Hon stirrade chockat på mig utan att säga något. Hon var som ett blurr men hon verkade chockad på sin hållning och så. När hon kom till fattningen igen sade hon:
"Försök fästa blicken på mig."
Jag försökte det, men det snurrade bara.
"Det går inte!"
"Jag ser det..." Hon lät orolig.
Uffe kom in i vardagsrummet och frågade om jag ville ha ett glas vatten, jag sade ja tack och mamma sade åt mig att blunda och Uffe sade att jag skulle ta djupa andetag. Efter ett tag släppte det och jag kunde fokusera blicken igen. Det var jätteläskigt.